När det bara är tro som bär ...

Till vem skulle jag gå?

 

Lindade min tillit runt ett litet frö

planterade i rik jord

vattnade regelbundet

 

Följde instruktioner

Litade till processen

Lät det ta tid

 

Så kom ett litet blad

skjöt undan jorden

bredde ut sig synligt

 

Jag jublade

för till vem i världen skulle jag gå

med det som inte syns?

 

 

 

 

Fri vers (Fri form) av Anna*
Läst 502 gånger och applåderad av 36 personer
Publicerad 2011-04-21 17:38

Skriv ut
Spara som PDF

Linda CH Tankeväckande mycket vacker poesi. Du sätter ord på känslor svåra att beskriva! 2011-05-04

aol ja vem ska man gå till, bra skaldat 2011-04-28

Maximillixen Sant att det är först när saker blir synliga som andra kan förstå lite bättre. Svårt när det tar en sån förbannad tid. Men det är väl det som är hemligheten. Klara av att se tiden an. 2011-04-27

MoonCalled Mycket vacker :D 2011-04-24

ej medlem längre Så härlig text, gillar den mycket! 2011-04-23

Amorina Vackert! Berörande! 2011-04-22

Anya Berörande och fint. 2011-04-22

Maria T Jag jublar tillsammans med dig 2011-04-22

© Birgitta Wäppling Du sätter ord på situationer och känslor på ett mycket fint sätt, bjuder in läsaren att betrakta livet precis som det kan vara. 2011-04-22

Järnkatten Omfamnar denna underbara lilla text.... 2011-04-22

Sonja Sidorow Lapington smekte mitt öra 2011-04-21

Ninananonia Underbar poesi :) 2011-04-21

Lena Själsöga Keijser en fantastiskt underbar bild tack 2011-04-21

ej medlem längre Visst blir man bara så glad och vill dela . . . En fin metafor för tron som bär . . . 2011-04-21

dynamit Den är, mjuk. Fin! 2011-04-21

thyra Texten ger en ödmjud glädje som går direkt till hjärtat! Finfint skrivet! 2011-04-21

En strimma av guld Vackert skrivet med fina tankar och en ödmjuk känsla. 2011-04-21

ADI Nehlin fint skaldat 2011-04-21

ej medlem längre till alla! härlig, härlig text som gör mig glad! 2011-04-21