Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du är inte någon folk vet namnet på.

När allt kommer omkring är vi små,
Precis så små som dem fotsteg vi lämnar efter oss.
Vi lägger oss ner och
Skyller på en fylla som aldrig gått över,
Då kan jag med samvete följa mina händers vals
Över din vackerhals.
Jag letade efter dina läppars nåd,
För när allt blir tyst
Är det bara dem som ler.
Skrik, skrik dig blå
För alla de gånger jag ljög.
För jag höjer volymen,
Ändrar kanal
Och
Sjunger med.

Undvik sommarsolens vita rand
Och knäpp upp dina trasiga jeans,
För jag vill mer.
Du är inte någon folk vet namnet på,
Du är en sång,
En lukt,
En kropp jag känt en gång.
Vi låtsas blunda,
Men ser i syne i alla fall
Som om vi drunknat i vinet
Som en gång var vatten.
Jag säger förlåt.
Du som ännu inte hamnat,
Du som skyndat dig så,
Du är efterlängtad.
För i den ständiga fyllan
Vet jag precis hur du ser ut,
Du som bara är en sång.
En lukt.
En kropp jag känt en gång.




Fri vers av isabell.larsson
Läst 403 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2011-04-25 21:32



Bookmark and Share


  teaterapa
Mycket fin dikt. Den var snygg!
2011-04-26
  > Nästa text
< Föregående

isabell.larsson
isabell.larsson