en galen längtan av kontinuitet
en omöjlihet

det är sanningens ord i denna stund


allt som överumplar mig
får mig att falla i trans

jag stirrar på björken och implanterar orden i min nuskapade hjärnceller - rolig, skön, stimulerande


fast jag vet att när de utvecklas och sprider sig, så är min kropp som en zombievarelse

för jag har skapat det så


de ända som jag vet med säkerhet är vårt klistrande förhållande till varandra, som är en ogripbar sanning

du och jag, vi är som ettriga illrar, stinkande järvar, luggtussade skabbrävar


men det spelar ingen roll i kärlekens utmattande jävelskap,
för stunderna av intimitet är som tjärrep

klistrade till varandra utom ordens och fattningens faktum

och logiken ekar tomt


när kyssar och kärlek för oss framåt livets stig, med 'goddag yxskaft' som slogan

i natten


på livets mörka sida blir ljuset skuggan som vi följer


så sant, vi lever