Hur ska du våga lita
På dem som alltid ljög för dig
På dem som lyfte sin hand,
slog dina kinder blåa
Hur ska du våga lita
På dem som alltid svikit dig

Hur ska hon våga tro igen
På kärleken
Som stampat ner henne i gropar,
smutsiga hål av svartsjuka
Hur ska hon våga tro igen
På att det rätta kan finnas

Ser du ner på dig själv
När du speglar dig
Vem är det då du ser
Varför tror du att inget
Att du inte förtjänar något

Hon ser ner på sig själv
Väljer steg åt fel riktning
Så sårad varje gång
Slagen når hennes hjärta,
men så uppslukad av att få känna
Något, något mer än fruktan