Du är fragment av allting.
Allting som betyder nåt.
Runt omkring mig.
Ständigt närvarande.
I mitt inre kretslopp.

Innesluter mina tankar.
Bäddar in dig.
Så du naturligt infiltreras.
Små, små delar.
Blir till storheter, så som att andas.

Det påminner mig om dig.
Ditt sätt att le.
Fastklistrad på näthinnan.
Frekventa bilder.
Vita med svart ram.

Som en sång utan musik.
Dör en del av upplevelsen.
Av att du inte är här.
För jag sitter på en bänk.
Bredvid stjärnklart vatten.
Och försöker få ihop det.

Allting.
Delarna till helheten av det jag känner.
Vill känna.
Saknaden i vågskålen med längtan.
Hjärtat i handen mot hjärtat som lämnats på en annan plats.

Följsamt följer jag vågorna med blicken.
Andas in den tunga luften.
Som förut var så klar.
Saknaden är min skugga.
Den ger mig ingen ro.
För i mina tankar, du stundligen bor.

Och.
Just.
Då.
Plötsligt.
Jag.
Förstår.

Att.
Du.
Är.
Min.
Att.
Behålla.