Tänk om jag hade räddat honom då.

När hans ögon var bruna.
Och lyste av glädje.
När han sprang utan kryckor.
Och vågade leka utan hjälm.

Tänk om jag hade räddat honom då.

När han sov med den där bruna nallen.
Den som fick hans ansikte att lysa upp.
Och han kramade utan hinder.
Och kunde sova utan brus.

Tänk om jag hade räddat honom då.

När han hade spring i bena.
Och sommar i blicken.
När han grävde i sanden.
Efter färgade stenar och inte efter svar.

Tänk om jag hade räddat honom då.

Innan jultomten dog.
Och påskharen blev uppäten.
Innan Lucia brann ner.
Och monstren kom ut ur garderoben.

Tänk om jag hade räddat honom då.
Tänk om.



Men så klart undrar jag ändå.
Hade jag älskat honom så.
Om jag hade räddat honom då.