Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Min vän ensamheten

Ibland känns det som du är den enda jag har

Jag vill så gärna komma bort ifrån dig men du känns trygg

Paradoxalt nog

Tystnaden har tagit ett grepp om min hals och jag flämtar efter luft

Mitt liv

Var det så här det skulle bli?

"It's a sad man my friend who's living in his own skin, and can't stand the company"

Vill finna glöden, och kommer säkert hitta den, men just idag vill jag inte vara med

Vill inte gå och lägga mig och vakna ensam

Det finns en röst inom mig som successivt tynar bort

Längtar efter någon som vill höra den

Men snart har jag inte längre något att säga




Fri vers av micke ahlborg
Läst 266 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2011-05-03 00:05



Bookmark and Share


  Lena Själsöga Keijser
den rösten
skrev orden

den rösten tystnar ej


då vi ej tillåter den
är känslan av att tyna bort stark

du visar din sårbarhet
det
är
skönhet
2011-05-03

    ej medlem längre
Känner igen mig.SKRIV !!!!
2011-05-03

  Anna*
Klart att den som aldrig blir hörd, tystnar! Skrivandet är ett sätt att göra sig förstådd så fortsätt
2011-05-03

    eva m h
Känner igen

Fortsätt skriv

Ge inte upp

Kram
2011-05-03

  JamesDean VIP
Bra skrivet, jag tar in, känner. sluta aldrig kämpa!
"Misery loves me, and I love her too"
2011-05-03

  miljas
Gillar det spretiga, känns spontant skrivet, tankar tagna ur sitt sammanhang, men ändå enhetligt... Gillar monologformen. Starkt innehåll. Sista raden är slående!
2011-05-03

    AA VIP
Vemodig text. // AA
2011-05-03
  > Nästa text
< Föregående

micke ahlborg
micke ahlborg