Din kärlek var som en blossande vind
utan stormar och regn
och utan baktankar -
och jag tog den i mina händer
och höll den krampaktigt
för att aldrig släppa,
som en glöd binder sin eld i
den tid då solen brann så het
kring våra kinder
och sommarnatten bjöd svalka
vid uppvärmd sand.

Då tjöt vinden ljum över leende kroppar.
Då slog månskenet ljus över natten.
Nu drar kyla hård över frusen själ
och jag sluter ögonen längtansfullt -
och i drömmars varma syn
finns för några ögonblick
ett stråk av det som var.
Och jag rotar med minnen
och jag letar på stranden efter pyrande
glöden för att än en gång tända den
kärlek och den
eld som jag tog så för given i
våra händer.