Ahh du skalade av
gammal bark, som en sårskorpa
som låg över mina torra ögon
och du fick mig att se
vi såg varandra
du med dina ögon
jag med mina
vi såg samma sak
och för det kunde vi sitta en stund
och glädjas för det ögonblick vi hade
som snart skulle ta slut
men vi va bara inte medvetna om tid just då
vi va bara så oskyldiga
som två hav kunde vara
och i ljuset
eller kanske mörkret
tänkte vi båda om livet inte alltid kunde vara så
men det va en stor fara som hotade våran existens
som likt en eld långsamt närmade sig
den slukade allt i sin värd
det va verkligheten