Jag var inne i lustiga huset idag. Där bilden av mig speglas i groteska former. Där mitt jag blir förvriden till oigenkännlighet.
Det hus där andra som jag ser framför mig blir en annan, oriktig version av sin gestalt av speglar som utger sig för att vara sanna och riktiga.
Ett hus som jag brukat bo i, då för längesen, innan jag leddes därifrån till en verklighet av andra speglar. Speglar som istället för groteska bilder, visade den person som jag såg framför mig.

Det tog år och vånda, men nu vet jag.
Lustiga huset är - inget lustigt hus.