Och jag såg övergivna hus. Där fönster och dörrar lämnats öppna – på vid gavel – i total likgiltighet över vem eller vad som skulle bosätta sig där näst. Något enstaka klädesplagg, kvarglömt på tvättlinan, vittnande om någons tidigare omsorg, men som nu slogs av blåsten om och om igen. I sandlådan fanns glömda, ensamma neonfärgade leksaker –inbäddade av mossa och grässtrån. Vildvuxna rabatter påminde om saknade gröna fingrars uppmärksamhet.

Avflagnad färg på husfasaden.
Murkna träplankor på verandan.

Minnen. Historia. Slut. Ödslighet.

Och ensamma hus som längtar efter att fyllas av liv igen.
Om nu någon orkade åta sig reparationsarbetet.