vilsen sen den
dag jag föddes

av torka törst
lider min själ

tack du
som leder mig

fram till brunnen
utav lust

näring där
ständigt jag får

på lidelsens och
vansinnighetens brant

du drar emot
i mitt strypkoppel

in på skinnet
det bränner

tack du
som håller fast