Försiktigt tar jag tiden i min hand
lägger den i min ficka
ger mej själv lite andrum

Fyller lungorna med luft
och håller andan

Om en stund
när sekunder växt till minuter
minuter till timmar

När tiden blivit så stor
att sömmarna i min ficka nästan spricker

Då andas jag igen...



©yvonne eriksdotter 2011