Jag träffade en man på ica
en gammal man från samma by som jag
jag brukar säga några ord
när jag går förbi hans hus...nästan varje dag

vi hamnade båda vid en kyldisk
framför risgrynsgröt och stenbitsrom
han visste inte riktigt vad han skulle köpa
hans korg var ganska tom

han frågade om priset på en vara
sa att hans pojke va hemma...det skulle bli kalas
men efter drygt åttio år så hade prislappen blivit för liten
för att hans ögon skulle kunna se den utan glas

jag hjälpte honom läsa
och bland varorna hitta rätt
sen mötte jag blicken i hans ögon
jag tittade...sen en gång till
som när man ser något...
som man ändå inte riktigt sett

hans ögon tog mej på en resa
det var djupt ner i det blåaste blå
för en stund stod tiden stilla
det fanns bara han och jag...vi två

det jag såg där i djupet av hans inre
det var inte en gammal man
det var liv...så starkt...så vackert
mannens ålder helt försvann

denna blicken bär jag med mej
som en hälsning från hans förr
att din ålder i ditt yttre
är blott livets stängda dörr...


©yvonne eriksdotter 2012