vidrör mitt hjärta

dussintals gånger
livet
rusa i ådrorna

ljuv röst
nyckel till dörren i mitt inre

smekande med mjuka läppar
mot huden

skonsamt

sprids du som färgen i målar pensel
när vattnet kommer i kontakt

två enskilda droppar är vi
faller
in i en och samma glas
beblandas med varandra
bildar till ett

själen vaknar
ur evigt koma


vilse i en värld
men ödet fann mig

förmörkelse runt omkring
blixten slungas
belyser

rök viskar fara
vassa flammor dansar

bergen växer till skyn
molnen passerar förbi

gröna växter som engång var vid liv
omvandlad till aska

bubblor under vatten
strävar för att nå ytan

brinnande klott faller mot planeten

förintelse efterlämnats

världen kolliderar med verkligheten
faller samman

speglas i ögonen

när ordet farväl är sista gången
din röst blir hörd