Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

granen

 

 

vindfolken stå i ring

vindbarn

väver ystra

danser

 

står på en stege målar väggar

 

stege vajar

 

för att du klättrat till den översta pinnen

är ej den längst ned borta

 

det ryker det fräser det klingar

hammare städ

vatten eld luft ur jordådror

tvenne spjut rundstavar förfärdigas

de stå i tempelcirkel följer vindars rörelse

rundstavar nuddar klanger djupa stiga

de stå i tempelcirkel

lyfta klanger

det ryker det fräser det klingar

hammare städ tång sax

vatten eld luft ur jordådror

tvenne rundstavar

fästes samman med

pinnstavar

tonskala

vilar

still

 

de ler i vishet

 

det står en stege i tempelcirkel

följer vindars rörelse

 

jag frågar dig

hur kan denna stege stå

 

det gör den

hav tillit

 

stegen

 

du klättrar uppför

steg för steg

 

balans

 

då du når toppen är ej marken

grunden

borta

 

det vilket var

 

 

 

minns hur de shinglade hår

allt för att lätta tyngden över axlar

 

det är så svårt att

andas

 

de shinglade granens hår för att upplyfta marken

 

mantlarna

kvistarna

band ålderskvinna  till knippen

ur eld lyfte hon sticka

granknippen

glödde

gav pyrande

knasterglöd

 

det är så svårt att andas

 

det är väl klart jag skriver längtan

 

promenader

samtal

 

inte bara detta

dag efter

dag

 

taltystnad

min attraktionslag

min attraktionskraft

min

 

attraktion

 

ja

 

vad säger den

 

mig säger den

 

det är ytterst svårt att andas

 

 

i tempelcirkeln stå

 

och granen följer vindarna, följer visar rörelsen

och granen bär de djupgröna barren

bär skottens ljusstarka skimmer

ser granskotten innan de djupnas

de sitta i yttre kanten av varje gren och

de äro hjärtformade

jag frågar dig –

hur kan det komma sig att det gröna bär

sådan myckenhet av vitt av sol

är detta svavel, är detta fosfor

 

båda dessa brinna starkt

det gör den vilken bär framtiden i sin hand

brinner starkt

sansa dig, upplev rörelsen

 

och granen följer vindarna, följer visar rörelsen

och granen bär djupgröna barr samman med nyskotten

följer i sans med och skotten djupnar

 

granen växer sträcker sig hög

stammen är rakstolt

är brun

närmast stammen andas skugga

och granen följer vindar

i denna sans

följande sans når ljus in

in närmast stammen

granen bär fram bär då

kottar

 

granen bär kottar

röda

blir

bruna

fjäll

 

jag frågar dig åter, är detta fiskar

fiskar vilka simmar

är detta fjällkedjor

pyrit glimmer

är detta fiskar

 

det är frön

 

frön sitta i elliptisk form

tvenne händer

bedjandekupade till varandra

möts snuddande

fingerblad till fingerblad

mjukhöljande

hjärta

detta är frön av fram av då

granen släpper kottar

fåglar

ekorre

mumsar

frövandring vida

andas

 

den gamla andades sin sista suck

detta liv steg ur bröstet

vände sig ej om

såg ljuset

det starka i strimman där

vid dörren

vid gläntan

 

vackra glänta i skogens hölje

däri brinna en eld

stenar ligga i ring

det sitta ett livsväsen vid eld

med pinne rör den vid glöden

ett livsväsen vandrade ur bröst in i glänta

en hand visar väsendet till

i det ögonblicket vaknar glöden

elden

låga

lågor dansar

trumma ljuder

jag frågar dig, är detta en trumma

det är ditt hjärtas sång

och lågor stiger samman

lågor

frön sitta i elliptisk form

tvenne händer bedjande kupade till varandra möts

detta är frön av fram av då

granen släpper kottar

fåglar

ekorre

mumsar

frövandring vida

andas

 

jag frågar dig

vad är detta

detta är fram är då

detta är de

 

det sitta ett livsväsen vid eld

med pinne rör den vid glöden

ett livsväsen vandrade ur bröst in i glänta

en hand visar väsendet till

i det ögonblicket vaknar glöden

lågor stiga in i väsendets bröst

du bär en knopp i

ditt inre

väsendet andas in

 

liv

 

sitt en stund här

finn dig i ditt själv

 

i stugan däri den gamla andades sin sista suck

hade de tvagat kroppen

med fjärilslavendelblad

myrtens vita blommor

med rosmarin

med  nejlika

 

furugolvets rader hade de skurat med tallbarr

runt bädden strött gran  basilika

blåklint och

hjärtansfröjd

 

det är en vacker dag att resa

 

i det trenne dygnets slutna ögon

förde de kroppen till vila

antände granknippen

 

i livsängen

dansar

barnet

in

 

i tempelcirkel blomma

körsbärsträd

i körsbärsvinden

 

barnet bär i sitt hår

krans av smultronblomm




Övriga genrer av Lena Själsöga Keijser
Läst 323 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2011-05-21 17:52



Bookmark and Share


  Maria T
Grattis
Så vackert
En stor gran med kottar och
ett litet barn med en krans av
smultronblommor i sitt hår
2011-05-23

  Anya VIP
Vacker gran. Ha tillit till livet säger din text till mig.
2011-05-23

  Anira
livgivande granen skaldar du vackert om här
2011-05-22

  Ninananonia VIP
Vacker är denna gran! :)
2011-05-22

    lärjunge
skirare skörare glasklar formulering finns icke att ernå inför denna ofrånkomligt intagande injektion av sammanvävning av människa, med existensens ofrånkomlighet, jordens symbios, än emca~Vargkvinnans.
2011-05-22

  Eva Akinvall (emca~vargkvinnan)
Åh så vackert du väver människan in i naturen, naturen in i människan, ålderdom invid barndom, du skriftar liv. Det doftar växt, det doftar gran, för varje strof allt intensivare, åh så det doftar. Granens armar känns omhuldande varma gröna
Doften så skön!
2011-05-21
  > Nästa text
< Föregående

Lena Själsöga Keijser
Lena Själsöga Keijser