Vilka är oddsen att få höra en lögn så där helt oväntad som en blixt från en klarblå himmel?
Det började med klarblå himme, faktiskt fanns det regnbåge, men inte en ända regndroppe.
Sen kom en sanning fram som en snöflinga med obefintliga chanser att överleva på en sommardag – plus arton eller nått.
Så vred de i magen och kvällssolen kysste horisonten så vackert att de kändes overkligt.
Tankarna flög runt som små getingar och mina fingrar formulerade fram frågor.
Jag ville veta om han skulle berätta.
Bokstäver som målade allt annat än vita stränder förödmjukade mig med undvikande svar.
Felet – skulle ligga hos mig.
Min intuitiva ledtrådar retade upp honom mer än en vanlig liten regnskur skulle bruka göra.
Jag spikade honom fast i björken med mina ord – vassa som synålar.
Ilskan, besvikelsen och sorgen rev upp min lycka.
Kärleken blåstest bort som virvelvind och han slutade existera för mig som en riddare.
Lögnens vingar bär inga långa sträck…
och så var det är kört för oss igen.