Älskade bror.
Bundna med samma kött och blod.
Samma far och mor.
Så olika.

Jag,
så färgglad och stark,
som betong, okrossbar.

Du
så osäker och svag,
som det allra svagaste glaset.
Så går du sönder.

Hur kan två så olika personer,
vara så himla lika?
Själsligt är vi båda bundna,
en förbannelse.

Det är så mycket jag skulle vela säga till dig,
min älskade, underbara, roliga bror.
Men du vill inte höra.
Jag vill visa dig världen, visa dig allt du aldrig upplevt.

Jag vill se dig lycklig, se dig skratta, se dig gråta.
Dela våra sorger.
Jag vill se dig uttråkad, se dig trött, se dig arg.
Dela våran ilska.
Dela våra känslor.

Jag vill se dig kär, jag vill stå vid altaret,
då du gifter dig.
Se din fru gå emot dig, se den där lyckan i dina ögon,
som jag ser i pappas när mamma är i närheten.
Jag vill se dig skaffa barn, jag vill se dig som en pappa.
Älskade, dumma bror.

Så olika, men så lika.