betraktar träden ovanifrån
de nya träden
lönnen, almen, eken,
linden, blodboken,
mandelblomsträdet med sin söta doft

minns rädslan, oron
vid flytten
till höghusets fågelholk
högt upp
långt från marken

van att sätta foten
direkt på marken
under många år

och skogen ett stenkast bort
granar, tallar, enar, björkar,
alar, aspar, rönnar
bollpilen fanns utanför min altan

tar hissen ner
sätter foten på det
gröna gräset
där små tusenskönor
trängs med maskrossolar

hittar en gammal asfaltväg
gömd under mossan

löven talar, viskar, rasslar
i takt med fågelsången
ljuset silar mellan bladen
på de nya träden

ett stenkast från
höghusets fågelholk
där ljuset och rymden
finns

nedanför balkongen
bollpilar, kantar en trottoar

illusionen om
instängdheten
sprack som
trollen spricker i solen

ikväll vandrar
du med mig
i nya skogar

© Eva Langrath 2011