så hopplöst svart
likt en gren som inte känner stammen
den vet att rötterna är döda
och ser från år till år att löven tappar sin gröna färg
när det gror ut nya löv så är det enbart synd
om de små undernärda avkommorna
en ovetande novis avkomma
utan blick i den fasta betong kallad staden
vattenytans vibrerande invit till något bättre;
endast via mig sen är du där
uppskatta att jag drar dig från det triviala mot en flykt
från döda rötter från utblandad sten och från stiliga gator
mot livet
vattenytan talade aldrig till mig igen
jag vågade inte se den dörr
som ledde bort från förr
var är jag nu?