sanningen gömmer sig rädd bakom lögnen
en erigerad arrogans redo att fäktas
dåtiden har lindat in mig i ett lakan
jag är beredd att lämna
du var fantastisk då
men nu kan ingenting hända
skjut mig ut i rymden
få mina artärer att förstå
jag älskar er alla
violer är fula och alldeles för blå