Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Det blir så med jämna mellanrum, man är ur fas och missar saker och ting.


Jag var aldrig där när det hände

Kika ut igen min vän det har gått ett tag se vad som bjuds.
Förlåt dig själv dig och bege dig dit där du vill vara.
Sluta chippa efter luft du kan andas helt normalt.
Vi har trott på samma saker nu ett tag men sett dom från varsit håll.
Men har du sett mig?
Har du sett sett hur länder runt omkring rasar samman och det går fortare nu än förr.

Du har skänkts en chans att slippa allt och bara beskåda,
du har tackat nej du har återvänt till det du inte ville vara.
Jag är glad att du hade någon vilja alls sen att den var märklig gör mig ingenting.
Du är natten som inte får ta slut,
Du är flaskan som inte längre glädjer,
du är månen vars avstånd till oss varierar.
Du är bältet ingen nyttjar.

Sanningslösa dagar med leenden utan tänder,
pupiller utan storleksskalor.
Gatan här låter än och folk på tv säger vår
men det snöade igår.
Fan för påskens månad.
Fan for dina svek, fan för feber ännu en gång,
Fy fan för min famij, fy fan mig.

Ränderna i bordet känns igen och har funnits där länge nu,
benen har kortats av, strunt i det,
en hund skäller i trapphuset,
och skriet från ett barn hörs i takt.
då infinner sig ruset.
Jag orkar inte mer.
Jag klär mig och går ner,
en timme går,
jag vinglar alla ser.




Prosa av Carl R. Westerling
Läst 221 gånger
Publicerad 2011-06-02 14:46



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Carl R. Westerling
Carl R. Westerling