huset ligger bredvid utsikten
ett berg som dalar
en begravningsplats, ett kalhygge

jag räknar molnen
de blir fler och fler tills de blir ett
och ryska flottan anfaller

utsikten är min hemvist
jag bor aldrig här; alltid

därborta -

bredvid mig står en granne
som är lite hokuspokus

ibland försvinner hon tills
hon kommer tillbaka

städerna på kartan ritar om sig
medan jag viker samman dem

utsikten är min bortavaro -
min förklaringsmodell
till alla de stora frågorna

det var här, var, hur och varför
jag stod brevid mig som ett urdjur
en encellig profet med självförtroende

- välkommen hem, svarar jag alla som går förbi

alla är mina grannar
och jag är en poet i ett nötskal