Passionen vi begraver bland meningsskiljaktigheter
Gräver djupare i vardag och livsformaliteter
Älskling du, vi målar ord som sedan vänds i sängen
Vid morgonkaffets tystnad vi söker efter poängen

Det enda som du säger som jag verkligen förstår
Du kan väl vara snäll och ta med skräpet när du går

Vi pryder oss för andra, vill åter ha en saga
mer mjukost och mascara för att omvärlden behaga
Men kära du min hjärtevän i kaffeångans imma
koppen som vi tappade går kanske ej att limma

Du kastar mig en blick och det är då som jag förstår
Jag glömde slänga skräpet i soptunnan igår

Och när vi sakta dras, mot det oundvikliga slutet
Vad betyder då, för oss, ett gemensamt långt förflutet
Till sist, när korsordslösningen vi äntligen förstår
Det enda som du säger: ta med dig skräpet när du går