Solen gråter idag,
planlöst slår den sig fri från kedjorna.
Solens adopterade son hade längre ingen målsman.
Nu gick tankarna brett och vilt,
skulle jorden få se mer ljus eller blir det ständig natt?
Det var sista chansen till ett barn,
nu är till och med solen för gammal och för trött.
Ett brev fann sin väg fram till vederbörande,
ingen ny information gjorde sig till kännes,
byråkratin liksom retsamt flinade via formella termer.
Lojal som solen är så bestämde den sig för att orka,
för att fullfölja sin uppgift att belysa och värma Tellus.
Det är inte så långt kvar nu tills pensionen slår in.
Solen ler inte idag, idag var dagen för tre år sen den förlorade sin son.
Den går upp, den går ner, glöder, värmer och alla ser.
Dock så frågar ingen varför solen inte längre ler.