Han sa att allt var till salu,
då sköt man mannen,
blodet rinner med färgen falu.
Familjen blev som trasor på ett kort,
Allt som ger trygghet kan bli så svart, så fort.

Sverige somnar, mörkret vaknar.
Lagar vi skapar, empati vi saknar.
För chansen vi fick, det var fel,
nog;
var det väl ändå chansen vi tog.
Nu regnar staden samman,
och jag är här igen.
Norrut saknas flamman.
Regnrock, prickar, ljus och en vän.

Hon som springer till hans famn,
känner inte till hans namn.
Han sa det igen, och igen.
Hon såg vilsen ut, som ett tillstånd av trans,
Den mannen var galen, och kvinnan i hans famn,
var kvinnan som inte fanns.
Då kröp det i schalen, domningarna kom,
sen låg han i salen, allt så vitt.

Tids nog blev allting svart.