och du är mitt sken gång på gång
dyker upp från ingenstans och slocknar inte
inte ens då jag är på språng


och när jag rullar näsan i snö
när jag andas planet
så vet jag att allt inte slutar i tö


under en älskares himmel
eller under rymdvattens sken
om du nu så vill
så bländas stjärnor och faller
blandas med salta ögonkristaller

och när de smälter blir du skuggornas avtal
hennes kvotering
omöjlig summa
men för mig är du ovetandes sakral

mitt vinterleende mitt i någon annans
alldeles för vanliga tellussmil
mitt vinterskratt under hänsynslös årstid
åh, du rymdvatten
du som är vän till natten

önskar jag vore som du

hon som ännu sover där
hon utan syn
utan känsel
hon som dig itu tär

ja, henne förstår jag mig inte på
om jag var din vinternatt
då skulle det minsann vara klara-färdiga-gå

nej, henne förstår jag mig inte på


Och när en rymdpojkes tårar faller
så får han alla klockor att sluta ticka

vem skulle då inte vilja vara hans rymdflicka