Folk tvingar på dig listor
följt av krav du ska fylla.
Jag står över, inga fler miljontankar.
Det du uppnår kvävs ändå av
tanken på att alla ska vi ner i kistor.
Intensivt tänk och Storstadshets spelar
ingen roll om hundra år när människor fortfarande
plankar sig igenom livet.

Se det här, åh se det här.

En man säger du är blå men jag är röd
Industrigatan vätter nedåt och ger oss inget stöd.
Ska du fortsätta så tycker jag det men låt mig gå.
Jag är inte ämnad för något stort,
men ge mig yta och lugn för att sen bli nöjd
med något jag gjort.

Se det, se det igen.

Söndagens senaste fiasko, gav mig en natt
med ovanligt många timmar,
blundandes
men ändå är jag trött än,
Onsdagen är här.
Boka nu ett möte och få ditt lugn,
men imorgon kommer Torsdag,
återigen fler krav, åhej.

Åh se se se se se se se se se
det nu.

Inget stöd från en övre generation,
inga axlar att skrika mot.
Ingen operation förutom den mot mig
att glädjas åt.
Jag behöver hjälp igen, och om tio år
så kommer det vara likadant
Att säga så om sig själv utan mål är en
tanke så svår.

Se se se se se

Och allihopa, alla andra kommer denna väg att vandra.
Och min familj den far nu illa,
en medlem med delad villa.
Ingen bör komma tillbaka, jag förtjänar inget
även om jag mig självrannsakar.
(Depressionen åt han nu flinar)
(Han kommer dö, han komner gräva ner sig)
(Clara-Bella saknas, det syns så klart)

Ett övre ord från sheriffen skadar din skuld.
Se nu diffen och ge mig upp.

Se se se se se se nu detta och ge nu upp.

Åh se nu det och ge mig upp
åh se nu det och ge mig upp
åh se nu det och ge mig upp
åh se nu det och ge mig upp
åh se nu det och ge mig upp