Hur kan det göra så ont, Kärleken?
Eller det som inte längre existerar

Som en tår, ner i den glasklara vattenytan, skakade du om mig
De ringar som vi bildades, i den glasklara ytan som vi kallade
"vår värld, vårt liv"
Dem kommer för alltid vara kvar
Fastbundna i nuet av det förgångna

"one heart, one love"
Var det inte så vi sa?

Tänk att man kan intala sig själv
Att en tusenskönas alla kronblad
För alltid kommer bevara sin vackra nyans


Som om kärleken vore evig


Men jag känner mig, som en söndrig ölflaska på marken
Jag,
använd,
älskad,
utnyttjad,
bortkastad,
bortglömd

Men skulden kan bara läggas på mig
För min kärlek var så ren
Så oskyldig
Till skillnad från det du definierade som värdigt

För jag har endast mig själv att skylla
Det var mitt beslut, och snart ett år sedan mina känslor blev till sanning
Men du förtjänar det


Till skillnad från mig



Till minne av den kärlek vi en gång delade
Den platsen i mitt hjärta som tillhör dig, är och lär länge förbli vår glasklara yta, fylld av tårar.