det finns inget nöje i att sitta och älta varje förlorad sekund i paradiset. du kan inte fatta att jag självmant valde att leva i något annat.

jag diskar kopparna från igår. putsar silvret, gnider kopparbunkarna och immar diamanterna med min varma andedräkt.



i himlen, däruppe på ett moln, sitter en grå gubbe och ler. han har ingen plan, men han funderar på en. jag undrar vad han tänker.

varelserna som har sitt bo nere i jorden, slår resten av med häpnad. de har nämligen en mycket stark glimt i ögat och den bländar oss. det är en vetskap och intelligens som lyser starkt.



nu regnar det och jag låtsas vara icke närvarande, men ändå här. jag har lärt mig av ljusmän och mörkermän, konsten att virvla med i toppfarten denna planet har i universum

och jag skrattar när jag ser illusionen