hela förnatten
har jag åkt skridskor
på världens största is

de hade plogat hela sydpolen

inte en vrålapa i sikte

ni vet va... en öken av is

inte ens en råk

att få falla ner genom

jag blev hela tiden anklagad
för att vara
än det ena
än det andra

stubbe
en vandrande katastrof
en människa utan makt
utan intressen

anklagelserna ökade
för varje mil jag slukade

tror ni jag kunde sluta !


så slog du till mig
jag hade gråtit hejdlöst
hållit mig fast
i mig själv
och bönat
om en öppning


du tröstade och sa
jag skulle kyssa dig
mellan benen
och somna om

galning !