Morgondagen bräcker
vaknar upp ur en mardröm
väckaklockan tjuter
stora blåa siffror
en blek vårmorgon
klamrar sig fast i vinterns kyla

skådar omgivningen
men ingen tycks vara där

packar resväskorna
tar bilen
bemöter risker…
på gatan är ett stoppljus som lyser starkt
bekant känsla
bredvid sitter hon

hennes leende utstrålar glans
blåa ögon
viska mitt namn
du är min sköldmö
håll om mig


kolliderar med en bil
blod rinner
dryper från hennes finger toppar

blå ögon som sakta sluter sig
sista kyss från hennes läppar
beskriver kärleken som blivit bestulen

vaknar ur en mardröm
väckaklockan tjuter
12:00 den oförglömliga tiden

platsen och stunden
dejavu i drömmarnas rike