Varje stund

som en tickande

bomb

blir jag varse
om dig

som fyller mig

inte med kraft
utan som att
dra ned en gardin

så där i förbifarten!

och dig har jag älskat
eller trott mig
göra så......

ingen kunde ana
dess förvandling
av en person

att bara tanken
på dig

och det vi en gång haft

sjunker undan tidvis

för att senare spricka
upp i minnen starka

som det vore igår!

den tid vi hade
vem var du då?

en främling som
bytt gestalt

ibland kan jag undra?

är det bara mot mig?

så svårt att inte veta
aldrig förstå

hur en människa
tänker och handlar....

mot någon

som nu råkade vara jag!

ändå följer du mig.....
i min sköra skatt

kan jag någonsin
släppa in någon?

där du varit och trampat
kört ned min känsligaste
del av mitt inre

och hela tiden
var jag till lags.....

att vävas in i någon
annan själ

bidrar till utplåning
förr eller senare

och där står jag nu!