Första gången jag såg dig, förstod jag att du hade något extra.
Aldrig har jag kommit en människa så nära på så kort tid som med dig

och jag lovade mig själv att oavsett hur stupid och paranoid du är så ska jag stå vid din sida, och hjälpa dig att strida bort din trasiga sida, oavsett hur mycket det kommer att svida.

Och jag lovar, det svider att se dig göra din injicering och låter din underbara sida gå i isolering. Men du förstår inte, hur mycket du förstör för mig när jag ser dig dosera, eller som du mer säger "medicinera".

Du blir ond och egoistisk.
Men här står jag och tror på dig, ger hopp till dig. riktigt patetiskt.

Men jag vill ge dig hopp, jag vill ge dig en inblick på hur vi två skulle kunna ha det tillsammans. Men hur kan jag ge dig det, när du är så arrogant.

Du vägrar lyssna och du tittar bort, medans ditt liv sakta flyter bort. Jag vill inte se dig dö, och jag vill inte leva en dag med att veta att jag faktiskt kunde ha gjort något för att hålla dig vid liv.

Så därför säger jag upp min kontakt med dig, det är svårt, men att se dig döda dig på en massa skit tar förjävla hårt.
De här är mitt sätt att visa hur mycket jag älskar dig, tro det eller ej. Men det är dig jag sakta låter mina drömmar ge vid.

Drömmar om att du kommer vinna din för hemska strid, och när du väl gör det. Finns jag här hos dig bredvid.

Jag älskar dig Ludvig.