Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du har gjort mig till den jag är

Du är osäker & det kan ja förstå
Jag är själv inte så säker
på att vi någonsin kommer bli bra igen
Men hopp räcker till för oss alla
& mitt hopp har inte släckts, det lyser fortfarande upp över all min förtvivlan
Någonstans på min väg kan jag finna oss två igen
Där vi står och skrattar, lever oss fram som dom barn vi var tillsammans


jag saknar oss som vi var
hur våran rädsla för närhet drog oss ännu mer närmare varandra
Vi har alltid kämpat ihop
hittat förklaringar och svar till varför vi fick det som vi fick

Vi var som helan och halvan
fast mer som sliten och förstörd

men vi hittade alltid något plåster som vi kunde lägga över våra sår.
Du hade stor längtan på att få lindra mina blodiga sår, för mina ärr var för länge sedan redan försena att göra något åt. Och jag ville lindra dina

men det va inte så lätt som vi trodde
kanske var du rädd att svika mig
och jag även dig så vi drog oss ifrån


Jag har alltid uppskattat dig
och jag värdesatte dig högt över mig själv
du var som mitt liv, något jag livnärde mig på
någon jag hängde mig över när jag behövde finna styrka att klara mig själv

och förlåt för det, det måste ha känts hemskt
att veta att mitt liv hängde på dig
Jag själv hade nog backat ifrån för länge sedan.
Hur hade jag på något vis klarat av det ansvaret?


Du limmade ihop mig
men du vart nog rädd att du skulle tappa mig igen och förstöra mig
Va det därför du lämnade mig på hyllan?
Och knappt kollade mot mig igen?
Eller va det mitt fel?
Gick jag för nära dig?

Jag kanske aldrig förstod att du behövde någon distans mellan oss ändå
Jag ber så mycket om ursäkt
Jag kan förstå att du aldrig vill komma mig nära igen
jag har för mycket behov av närhet och du kan knappt klara av det
förlåt förlåt förlåt för alla dom stunder jag lindrade mig runt dig


för jag aldrig gav dig tid eller rum att få vara just med dig själv.
För det vet jag nu, att det behövde du.
Du behövde jobba med dig själv
& nu är jag så förbannad på mig själv för jag aldrig lät dig.
Och på något sätt är jag förbannad på dig för att du aldrig sa åt mig.

Kanske allt skulle ha sett annorlunda ut nu mellan oss två?
Kanske hade jag aldrig behövt skriva dom här orden och ligga här ensam och så längtansfull efter dig.
Jag ber om att du har all lycka i dina händer
att du har funnit en väg i ditt liv som är värd att gå.

jag hoppas att du har nog med styrka till att klara dig själv
& hittat någon som kan leva sig upp till dina förväntningar
Du är värd så mycket. & jag lovar att du är en ängel, för i mina drömmar har jag sett dig falla ner från skyn och uppenbarat dig för mig.

Jag kommer ihåg en vintras, då jag sov över hos dig.
Jag vaknade före dig.
Jag satt i (jag tror det var) en evighet mot spegeln och kollade in i mig själv.
Jag började gråta och jag skar mig.
Du vaknade nog över mitt snyftande.
Du kom bakom mig och kollade in i spegeln och frågade mig vad jag ser.
Jag svarade inte, för jag hade nog inget svar.

Ser du det vackra jag ser? Frågade du mig.
& jag kollade in i spegeln.
”nej.”
Då sa du
”Hon står precis där, hon kollar in mot oss”

Sen pussade du mig på kinden och fick se mina skärsår
Du blev rasande och tog upp mitt gamla rakblad och skar dig själv på armen
sen så la du ditt sår mot mitt och sa att vi skulle få det här till en bra gärning.

Vi blev blodssyskon den dagen.
Jag är så stolt över att veta att vi delar samma blod.
Du har varit som en storebror för mig.
alltid sett till så jag har det bra, att jag ligger bekvämt. Att jag aldrig fryser, att jag finner glädje i dom sakerna du gav mig.

Är du rädd för mig nu?
Är du rädd att kolla mig i ögonen?
Kanske jag påminner dig om allt hemskt du har gått igenom.
Vi har delat så mycket tillsammans att du inte kan se kärleken mellan oss
utan bara krampen och alla dom tårarna vi har delat med varandra?
Du är kanske rädd att bli fast igen


Ville bara säga att du e viktig för mig än
och att finna dig efter alla dessa år får mig inte bara må så otroligt bra.
Du ser så glad ut på din profilbild.
Och jag tänker inte skicka någon vänsförfråga till dig, nej.
För jag vill inte få dig att minnas dom stunder du bokstavligen låg och bad med öppna händer efter hjälp.

Vem vore jag och vad vore min kärlek till dig värd
om jag tog mina behov före dina?

Du har fått en vacker flickvän också
Gud så jag är glad i dig.
Du ser så jävla vacker ut när du står med henne.

hon är så lycklig som får dela sitt liv med dig
Jag vet att du kommer ta hand om henne
och ge hon det finaste du kan ge till henne.

Jag hoppas att du kommer ihåg mig.
så som jag kommer ihåg dig.
Jag älskar dig så det gör ont




Fri vers av Noomi Sjöberg.
Läst 363 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2011-10-08 16:44



Bookmark and Share


  LassO
en härlig dikt, om man ska kritisera, kanske lite lång... det kanske skulle vart uppdelat på flera? Men det är du själv som avgör...
2011-10-08
  > Nästa text
< Föregående

Noomi Sjöberg.
Noomi Sjöberg.