Fotspåren jag följer leder ingenstans..
Runt omkring mig finns bara tomhet..
vet inte vart jag är eller hur jag kom hit..
kan inte fortsätta, orkar inte längre.
varför kan jag inte vara med dig?
Allt skulle vara så mycket lättare då.
Sakta kryper gråten fram,
det skulle ju inte bli så här.
Jag fick ju inte bli kär!
Trodde att det var enkelt men jag misstog mig,
jag kämpar emot känslorna men dom vill inte försvinna,
faan heller att jag ska låta dom vinna!
Jag fortsätter att låtsas som om ingenting,
men jag ser på dig att du redan vet.