Jag gav mig in på en okänd väg, famlandes i mörkret.
Hoppades på en väg utan faror och problem,
men hamnde på en väg fylld av törn och tagg.
Snubblandes tog jag mig fram, sårad i själen men med modet uppe föll
jag till marken utmattad av livets hårda prövelser.
Med krossat hjärta och svidande själ reste jag mig upp,
jag intalade mig själv att jag var stark, jag måste vara stark.
Faller jag så faller de svaga omkring mig med.

Lycklig och hel utanpå men sårad och trasig inuti.
Skenet kan bedra min vän.
Jag hoppades att min fasad skulle dölja mina riktiga känslor, men det fanns dom som ändå såg sanningen.

Hellre sårad av sanningen än lycklig av lögnen