Sitter på en parkbänk
håller ett krampaktigt tag om den tomma ginflaskan

hör hur kyrkklockorna gråter
ser dig som ett svagt sken

du bär något vitt när du kliver ned för kyrktrappan
jag minns något, men inte längre vad

kanske din blick, när du passerar genom lunden
jo du mötte mig med en tom blick
med förnekelse som om inget hade existerat

Jag såg ett par sorgsna ögon
som ville bort
tillbaka ner i jorden
som begravde vår lycka