finns anledning till en slags onödighet
primitiv i sitt ursprung

för att avla, bara för att lämna spår
skapa något annorlunda av

en helt vanlig uppsättning kombinationer



för det oändliga havet, stenarna vid kanten
de jag aldrig glömmer

finns det en anledning


att dessa kantiga kreationer skall slipas till runda, mjuka, vita stenar
att smeka din kind

de jag aldrig glömmer


skapar de min framtid, eller mitt nu
uppfattar jag dem som skavande när de försöker forma mig



i mina efterlämningar kan framtidsmänniskan läsa, få en bild av, något som pågick
något som sticker ut och alltjämt är allmängiltigt

för alla såg ut som mig
och jag såg ut som alla andra


men vad jag upplevde och kände var subjektivt
under det kollektivt undermedvetna eterstyrda