under vattnet ligger jag
i bråkdelen av en sekund
som för att testa,
testa ifall rädslan gått över

bakom dörren står jag
hur länge som helst
utan att andas
för rädd för att röra mig

i sängen sitter jag
(nästan mot väggen,
inte så att min kropp
går över springan mellan
väggen och sängen)
och stirrar ut över mitt belysta rum
med saxen i ett hårt grepp
för att döda dem

hemma hos pappa kryper jag
över golvet så snabbt
jag kan höra deras andetag
genom väggen

på väg till bussen springer jag
vänder mig bakåt, alltid bakåt
och inser att jag
springer rakt in i deras fälla