Hon ler,
jag ser att hon ler
och jag närmar mig sakta.
Hon är blå
och hennes ögon
utforskar mig grundligt.
Stillsamt,
som den ljuvaste
av sirener.

Jag sträcker ut min hand.
Hon har fjäll.
Hela kroppen hennes
är täckt, av fjäll.
De glittrar i solskenet,
som bryts genom vattenytan
Långt däruppe.

På havsbotten är det lugnt,
och blått.
Allt, vart man än ser,
är blått.

Hon är allt.