Planerar inte längre än till morgondagen
planerar kanske inte ens dit
planerar inte din visit
när du kommer hit och ringer på min dörr
känns det som förr
en stund innan du sitter i köket och dricker ur min kaffekopp
vi pratar, skrattar och ler
och sen blir det tyst
allvaret smyger sig på och du undrar om
du ska gå
jag säger inte än, det är lugnt, vänta
vi fixar det här
tystnaden ligger kvar,
inte lika spänt
men uppgivet
Vi har varit här så många gånger förut.
det tycks aldrig ta slut,
och jag vet inte vad det är vi väntar på
men jag vill inte att du ska gå.
Så vi pratar, skrattar och ler
en stund efter att vi lyckats bryta tystnaden
och när det blir tyst igen är det med ett leende
du möter din blick
och jag blir kall
för jag vet inte om jag kommer att såra dig
jag kommer att såra dig
om jag känner såhär
du frågar vad det är, och jag är bara tyst
du fortsätter att le och på nåt vis önskar jag att du kunde se
så att jag slapp berätta
jag vill inte
jag vill inte såra dig på det här sättet
det är för sent för att vända
och jag vet inte vad jag trodde skulle hända,
genom att bjuda in dig hit
har jag satt stenarna i rullning igen
och jag var inte beredd på att hantera det här

förlåt
förlåt,
men du kanske ska gå

och den sårade blicken när du gick din väg ska jag aldrig glömma
jag kommer att drömma om din siluett under veckor framöver
och kanske mer än så,
men aldrig vill jag glömma det som var vackert mellan oss
och mer än så, det jag älskade med dig
kommer alltid att finnas kvar
även då känslan inte längre gör det

jag kommer inte sakna dig, men älska dig
för alltid.