Själv sitter jag i mitt svarta moln,

och håller andan

 för att slippa störa ordningen.

Andan släpps stötvis ut

i takt med tankarnas våld

mot mitt sinne.

Varför gud?

skriar mitt inre..

blev jag till i ett kaos?

Den röde, triumferande tjuter

.. du vill inte längre, du vill inte längre!!!!!!!

Varför, åh, GUUUD???

..lät du mig födas,

med arvssynden så  hård?

Den svarte, ler så belåtet

... det är gud som bestämmer, det är gud som bestämmer...

Varför...

min trötta stämma

viskar fram...

Den läckre och vackre träder fram

i ångesten ser jag hans manlighet

.... du är ingen kvinna, du är bara luft....

............................................................................................................................................................................