Omgivningen tynade
kvar var blott du

Hjärtats resonans var linjen
som skiljde
verkligheten
från de silverne drömmar som
spinner över hjärtats valv

Dess dova slag ackompanjerades
av
himlens ljuva toner
i en hymn över det
möte som begynte evigheten

Som ett minne förtvinar du nu
lämnar som rutans frost blott
ett skimmer
innan det bleknar

Liksom fingrarnas avtryck
utplånas
i försöket att fängsla tiden

I kärlekens beröring blir var
man en poet
du är min vackraste dikt