.... när törsten inte

längre går att släcka

och hungern inte

längre mättas...

... när köttet flåsande,

på jakt ger sig iväg

utan byte,

utan mål i sikte!

Ja, det är så det är!

Känslan av vanmakt,

ordlös inbjudan

till köttslig lust...

.. men det räcker inte,

inte på något sätt!!!

Tungan fastnar i gommen,

lemmarna försvagas

och törsten efter blod

skriar i lungorna!

Jag älskar henne!

Vill ha henne,

åtrår med urkraften

av den kroppsliga kärleken.. 

... men vägrar ge efter.  

Inte hennes blod skall rinna,

genom min förtorkade strupe!

Hukar mig flåsande, förbittrad

och av hunger matt

ser jag honom, mitt byte.

Anfaller med den sista kraften,

den sista gracen.

Den sista skönheten

hos en fallen Hona.

Känner hudens, strama fasthet.

Ja, en ung man.

Tungan har åter  hittat ut.

Tänderna gnisslar mot varandra.

Doften av skräck är ljuvlig!

Klunkar i mig dropparna

känner värmen sprida sig.

Tungan på nytt piruetter gör

Händerna har åter, fått sin glans!

Crescendot i bröstet

öronbedövande av tacksamhet,

till alltet, Modern, lidelsen

ja, Livet!