Det snurrar -
fortare och fortare nu.
Cirklarna tar mig högre och högre.
Förflyttar mig mellan död och liv,
mellan förtvivlan och hopp,
mellan mörker och ljus.

Jag vill dit.
Där som dagen är som ljusast.
Där som livets färger blir till toner i mig.
Där jag svävar över allt vad insikt är.
I kontrasternas gränsland blir allt uppenbart.
Jag reser i tid och rum -
med en tröstelig känsla av att dela universums själ.

Dysforins tyngd vilar tungt inom mig.
Slumrande, väntar den på sin tur.
En motvikt.
En glimt från andra sidan.
En erinran om euforins alltför höga pris.
Nu har den ingen plats.
Ännu en stund får den vänta.
¬
Av allt som mig livet skänkt,
är detta den största av gåvor.
Att ur dödens fruktan föda kärleken till livet.