vi inte längre törs se det...i så fall är vi inte mycket till människor eftersom en människa...enligt godhetens uppfattning eller åtminstone min uppfattning...nog bör kunna se ALLT utan att för den skull behöva acceptera allt

men låt oss göra ett experiment...minns du när du var liten och de vuxna förbjöd dig att leka med värstingen på gatan och så gjorde alla de andra vuxna också...man försökte m a o frysa ut värstingen

hur kändes det...var det egentligen inte så att man låg om kvällarna och hade lite halvt om halvt dåligt samvete för att man inte hade gått ut och träffat den där värstingen...var det inte så

om det ska vara så...att de goda fryser ut den onda...kan det inte hjälpas att man sent omsider kommer fram till den paradoxala tanken att de två makterna bytt plats med varandra

och då kan vi inte längre fästa begreppen ondska och godhet på speciella individer utan vi tvingas till att börja se det som en kamp inom oss själva och låter vi kampen ta sin början så kommer vi att se varför det var så viktigt att försöka frysa ut ondskan...det är ingen vacker syn

när ondskan och godheten slåss på insidan inom en enskild individ är vi ensammare än vi kan föreställa oss innan kampen startade...därför vi kanske hade lärt oss att vi är den gode och den onde ska vi inte leka med

vilken hjälp var det att få

varje moralisk kamp riskerar att sluta i depression...vinst på poäng för ondskan...eller kanske knock-out...men det är aldrig...aldrig...för sent att be om revansch

i den chansen ligger nog den högsta godheten...som då kräver att vi först kan förlåta oss själva för att vi inte räckte till...i första omgången...och kanske inte i den andra eller tredje eller den n :te...men i den n:te +1 så gör vi det

att ge upp finns inte...och värstingen med stort V har ofta större hjärta än alla sk. goda tillsammans...men vågar inte tro på det...för alla jävlar springer därifrån...springer ifrån sin egen kamp

Hitlers "mein kampf" var inte en titel tillkommen av slumpen för den handlar om det psyke inuti honom han inte vågade ta i...av rädsla för depression och melankoli och uppgivenhet...inre ödslighet...låt oss inte överge varandra