ett trauma som varade kanske 9 år innan det började blekna, har aldrig sörjt ett djur så, men det kändes så onödigt
de katter som kommit efter är med mig inom europa o överallt, han sopade banan kan man säga...
bilderna som aldrig lämnar dig
mina väggar är fulla av bilder
måste göra plats för nya
i ett nytt hus med gapande tomma
utrymmen
stora spikar som sätts fast
osynligt inifrån väggen
där ska finnas färg
samt ett återkommande tema
ser fotona av en man
med ett öppet varmt uttryck
med mig så nära intill
att siluetterna går in i varandra
som den katt jag älskade mest
den lämnade aldrig min kontur
brände sig långt in i membramet
med en så oändlig kärlek
hans besvikelse när jag åkte
på semester eller kurser
besvarade han med att gå
sin väg
han reste sig abrupt upp
från sängen tätt intill mig
där han låg och tryckte
gjorde sig beredd
att gå
gick ut genom ytterdörren
kom in igen
sen drog han iväg
tills han inte fann vägen
tillbaks till sin dockvagn
den enda som var glad
var den äldre honkatten
hos mig lämnade Simba
ett hålrum
svårt att fylla
även när nya kattkillar
äntrade mitt hem
hur underbara som helst
han värkte ut
förvirrade mig under den
fruktansvärda tid när jag cyklade
omkring och ropade på honom
och traktens katter
kom springande
de visste uppenbarligen
att jag ropade
på en katt
tog kontakt med en vän
som kan prata med katter
på avstånd
efter en tid
ville han hem
jag åkte långa vägar
där jag förstått att
han kunde vara
frågade bönderna
hela dagen tills
mörkret föll
inte förrän jag genom en
meditationsövning
gjorde en resa
då han plötsligt visade sig
i ett starkt ljus
att allt var lätt
som mina tårar på sekunden
sprutade bort all oro
för denna vänliga katt
som råkade anlända
i en tid då långa resor
kantade mitt liv
de nya två följer mig
inom Europa
och överallt
där det är möjligt
Han sopade så att säga
plan för dem