Du är så otroligt go! Varm, rar, omtänksam, duktig, bra!
Men du är likt förbannat den som gör mig till den monstermorsa
jag aldrig önskade att va!
Du grillar mina nerver, kokar min hjärna, rullar mina tankar
och utmanar min värld!
Du ger mig tankar som gör att jag inte vill se dig, lämna
mig bara ifred!
Jag går på tå, för vem vill tända en laddad granat!
Jag svär för mig själv när det händer! Varför var jag så dum!
Varför var du tvungen att göra såhär med mig!
Jag hatar dig för vad du gör med mig, mina tankar!
Min värld! Mitt liv!
Ensam står jag, kan du inte förstå!
Nej jag vet, du är så liten, du kan aldrig rå för!
Men hjälp mig att leva, som jag gör för dig vareviga dag!
Hjälp mig när jag tar genvägarna, hjälp mig tillbaka och led mig hem!
Som jag gör för dig vareviga dag!
Jag sluter mina ögon,
och när jag vaknar
så får jag panik för att jag misslyckades att nå ut
nå ut till en sårbar barnasjäl,
till det barn jag för alltid kommer att älska.
Förlåt mig mitt barn.
Jag ska inte gena till dig nästa gång men....,
så börjar hela texten om igen....