Roller utspelar sig
Varför kan jag inte medverka
Nånting håller emot, någonstans blockerar det
Jag kan inte läsa manuskriptet alla så lätt tycks läsa utantill
Varför
Ni säger att jag har svårigheter
Jag tycker att jag är medveten
Men uppenbarligen är jag så långt bort från verkligheten en verklighetstrogen individ kan befinna sig
Som att jag flyter på rosa moln och ser ner på verkligheten
Som verkligheten ser ner på mig
Utan att jag fylls av vetskapen
Den skrattar bakom min rygg
Spottar under mina fötter
Skär i skinnet över mitt huvud
Låter blodet rinna utan insikt
Rollerna är som New Yorks vita snö
Den är ogreppbar
Oskyldig
Pur
Obesudlad
Jag svävar bortom okontrollerat, oförändrad
Likgiltig jag ska försöka vara
Vem klarar det
Det är ett högt tryck på själens mest uthålliga huvudkontor
Det är sekunder, månader, år
Varje natt är hopp om insikt
Om att få gro ikapp slitna jeans med nyanlända dagar och färska örter
Jag tappar tron
Jag fortsätter sväva utanför rollerna
Manuskriptet
Människorna
Verkligheten
Ingenting kan jämföras med minnet av dig och himlen jag vill besöka
Jag vill inte, här har jag min familj
Jag älskar, jag kämpar emot
Med min familj är jag hel
Men känslan av Nangijala är för mig så stark, att sitta vid din sida på vår New York-vita brygga
Vilka bryggor är vita
Men jag tror ändå
Du ärrade själ måste få vilan du gråter bort
Släpp taget om molnen

Vi ses